Forskning

    I forskningen sägs det ofta att jorden har upplevt fem massutdöenden av arter. Många forskare idag menar att vi nu befinner oss i det sjätte stora massutdöendet. Däggdjur, groddjur, fåglar och reptiler försvinner nu ännu fortare än under tidigare massutdöenden. Den här gången är orsaken känd – människan.

    Forskning är avgörande för förståelsen av livet på jorden och hur olika ekosystem hänger ihop. Det största problemet med massutrotning av arter är förlusten av biologisk mångfald som har en direkt påverkan på människors liv.

    Genom forskning får vi svar som ger oss möjlighet till att göra aktiva val som minskar inskränkningar på djurs naturliga livsmiljöer och överexploatering för ekonomisk vinning som i sin tur påverkar vårt klimat och därmed oss människor.

    Samarbetet mellan djurparker och forskare är därför mycket viktigt och anledningen till att en av våra huvuduppgifter som djurpark är att delta i forskning. Djurparker ger forskarna helt unika möjligheter till information och på så vis har även djurparker stor glädje av forskningen i sitt eget arbete med djurens välfärd.

    Visste du?

    All forskning i Furuviksparken bedrivs på djurens villkor. Vill våra djur inte delta blir det ingen forskning.

    Forskningsprojekt som bedrivs hos oss

    Varifrån kommer mänsklig samarbetsförmåga? Det evolutionära ursprunget till förmågan att tillskriva delade mål och motivationer (Sauciuc & Persson)

    Människan har en närmast automatisk drift att koordinera sina aktiviteter, handlingar och inre tillstånd med andra i sin omgivning. Detta leder, bland annat, till en samarbetsförmåga som tycks unik för vår art. Att vara beroende av en koordinerad grupp är långt ifrån unikt i djurvärlden, men människan kan också arbeta mot gemensamma mål som ofta bara finns i en idévärld. Aktuella teorier gör gällande att den unikt mänskliga samarbetsförmågan är möjlig tack vare en förmåga att dela uppsåt, eller intentioner, med andra individer.

    I projekt testas tecken på förståelse av delade intentioner hos schimpanser och sumatraorangutanger vid Furuviksparken– två arter som kan placera denna påstått unikt mänskliga förmåga redan hos de gemensamma förfäderna för c:a 7, respektive 15, miljoner år sedan, när djurgrupperna skilde sig från den gren som utvecklades till människor.

    Negativa resultat bekräftar den rådande teorin om en sen utveckling som är unik för människan, medan positiva resultat kommer att möjliggöra en alternativ evolutionär teori om mänskligt samarbete. Delade intentioner är en del av teoribygget kring evolutionen av andra djupt mänskliga företeelser, som kultur, moral och språklig kommunikation.

    Elden och matlagningens kognitiva evolution (Jacobs)

    Förmågan att använda och kontrollera eld är grundläggande för människan. I synnerhet matlagning anses ha haft en oöverträffad inverkan på människans evolution; den ökade energitätheten i tillagad föda eldade på utvecklingen av en allt större hjärna - något som vore omöjligt med en rå diet. Trots eldens betydelse under vår tidiga evolution vet vi påtagligt lite om hur våra förfäder kontrollerade och förstod den.

    Projektet studerar våra närmast levande artsläktingar på Furuviksparken, människoaporna, och korpar vid Lunds universitets corvidkognitionsstation. Vad förstår djuren om eld? Förstår de att föda påverkas av värme och att eld kan användas för tillredning av mat? Kan de planera för framtida matlagning? Även om detta ämne givit bränsle åt mycket debatt och spekulation, saknas i stort sett empirisk forskning om djurs interaktion med eld.

    Tingens ordning: Evolutionen av sekvensplanering (Kabaday)

    Att kunna planera för framtida behov, eller scenarier som inte är direkt påkallade av den omedelbara situationen, har länge betraktats som en särskilt avancerad egenskap och unik för människan. Relativt nyligen har vi lärt oss att människan inte är ensam om att kunna planera på detta sätt. Förmågan har hittats hos såväl människoapor som kråkfåglar; två djurgrupper som vi generellt associerar med en avancerad kognition.

    Dessa fynd har skapat stor uppståndelse, men vilka kognitiva mekanismer som ligger bakom förmågorna har varit omdebatterat. Kan beteendena förklaras med associativ inlärning och medföddhet, eller förklaras de bäst med ett system som liknar det människor använder: perceptuella simuleringar av potentiella situationer? Projektet studerar förmågan att hålla delmål och huvudmål i huvudet på samma gång, och förmågan att ordna målen i rätt sekvens. Forskningen utförs med parkens människoapor och korpar vid Lunds universitets corvidkognitionsstation.

    Utvecklingen av social- och emotionell kognition hos sumatraorangutanger (Sauciuc)

    Trots att orangutanger är nära släkt med människor känner vi till mycket lite om deras utveckling som unga. Speciellt har man i tidigare studier av orangutanger ej fokuserat på utvecklingen av social- och känslomässig kognition. Det vill säga de förmågor som gör det möjligt för en individ att interagera och kommunicera med andra, och att förstå och kunna förutsäga andras beteenden och mentala tillstånd. Samtidigt gör evolutionära teorier gällande att sociokognitiv utveckling är långsammare hos andra stora apor än hos människan. Men dessa slutsatser har dragits på otillräckliga empiriska grunder.

    I syfte att råda bot på denna brist i tidigare forskning så dokumenterar projektet, genom systematiska observationer, den sociokognitiva och socioemotionella utvecklingen hos en sumatraorangutang - Indah - född i Furuviksparken i november 2017.

    Musikalitetens evolution: synkronisering av beteenden och uppfattning av rytm hos schimpanser. (Madsen, Persson & Sauciuc)

    Projektet omfattar observationella och experimentella studier som undersöker förekomst, omfattning och komplexitet av rytmiska beteenden och förmågor hos vår närmaste släkting – schimpansen, på Furuviksparken, Kolmårdens djurpark och Fundació MONA i Spanien.

    Rytm är universellt förekommande i världens musik och utgör troligtvis den äldsta komponenten av musikalitet - förmågan att uppfatta, njuta av och skapa musik.

    Projektet dokumenterar hur ofta schimpanserna använder rytmiska beteenden och i vilka sammanhang, samt om schimpanser - precis som människan - visar en benägenhet att dras med i rytmen när de exponeras för andras rytmiska rörelser eller läten. Projektet kommer att bidra med empiriska data som behövs för att utvärdera dagens evolutionära teorier om musikalitet.